Artisten Adée har världen som arbetsplats. Men hur många gånger hon än åker till olika gig och engagemang i Storbritannien och USA så lämnar hon aldrig riktigt Öland.
Det har gått några veckor sedan jag träffade Adée på hennes sommarspelning i Föra Trädgårdscafé. Hon bjöd på en intim, närvarande och personlig musikupplevelse tillsammans med sin ständiga följeslagare och goda musikervän Bitte Appelqvist på gitarr. Nu träffar jag Adée igen, eller Ida Olsson som hon egentligen heter, för ett längre samtal i en helt annan trädgård; på gården i hennes barndomshem Rosenlund i Räpplinge.
Runt våra ben springer blandrasen Vincent och söker uppmärksamhet. Samtidigt jag klappar honom ber jag Idas mamma Kina, som kommer med kaffebrickan, att sitta ner en stund. Tänker att hon säkert kan sätta rätt ord på hur Ida började sin musikbana.
– Det blev tvärflöjt, lite av en händelse kanske men också för att jag tänkte lite ’föräldraförnuftigt’ ler Kina. ”Ida, du måste kunna bära ditt instrument själv”. För säkerhets skull lade jag också till; ”Du kan inte veta om du gillar det förrän du riktigt gett det en chans, förrän du kan behärska det”.
Möjligen är det en förälders roll att försiktigt pusha på så man kommer över de jobbiga trösklarna och landar i läget då det blir roligt, då man går från ”Lilla snigel” till en musikalisk upplevelse. Ida ger mig delvis rätt.
– Jag har haft stor nytta av att lära mig ett instrument på riktigt även om jag idag ännu inte använt just flöjt i mina kompositioner. Det blir lättare att förmedla idéer till musiker, skriva ner noter på fraserna och arrangera om man skolats på ett instrument.
Hur går då ditt låtskrivande till?
– Jag följer inte en mall. Inspirationen kan komma från ett uttryck som flög förbi i luften. Låten ”Powerplay” till exempel startade så. Det kan annars vara ett citat, ett ljud eller till och med en färg. Just nu har jag fastnat lite i turkos, ler Ida. Då gäller det att ha papper och penna eller en mobil beredd för man vet inte när de här fragmenten dyker upp och behöver skrivas ner.
I det längsta undviker jag frågan vad för musikalisk genre Adée tillhör, vilken etikett hon skulle sätta på sin musik, men till slut slinker den bara ur mig och svaret blir förstås delvis det jag anade.
– Jag vet inte riktigt, det är svårt att definiera och blir aldrig riktigt rättvisande. Men när jag rör mig på scener utanför Sverige, framför allt i UK, brukar man kalla det R&B. Även om andra influenser är tydliga och rappen alltid har följt mig. Mycket i musikbranschen handlar annars om att slå igenom med en låt, ett sound, en video och hitta sin ”korridor” på något sätt. Men jag vill inte fastna utan ständigt pröva nytt, för jag tror att musik utvecklas om man vågar korsbefrukta stilar och göra nya kombinationer.
Är det därför du också gör så många olika saker? Jag tänker på samarbetet med Beat Funktion, din pod, ditt konserttema ”Just you and me” och alla dina olika coachningsuppdrag för ungdomar?
– Kanske, att coacha ungdomar i låtskrivande och digital musik-produktion var en idé som jag startade i Kalmar men som nu växt till ett delvis internationellt koncept med totalt över 5000 deltagare.
Berätta mer om konstprojektet ”Just you and me”?
– Jag och Bitte sökte efter alternativa sätt att möta publiken på när Covid19 lamslog musikbranschen. Livestreama blev förstås en lösning men jag ville addera en dimension till; att bara spela för en enda person. Rikta allt jag ville förmedla musikaliskt och textmässigt till en enda individ. Vad händer, vad uppstår för relation, hur kommer det att kännas? Fantastiskt, är det korta svaret. ”Överlämnandet” blir så tydligt. När jag ger min musik till endast en person och denne responderar med en subtil applåd och blick. Det är ett både väldigt fint och laddat ögonblick. Den relationen blir nästintill en egen installation.
Nu har du igen landat på Öland och inväntar att musikbranschen ska komma ifatt, vad gör du under tiden och i framtiden?
– Det är på Öland det mesta landar. Både jag själv och kreativiteten, oavsett virus. Jag söker mig visserligen ofta till andra platser i världen, speciellt Storbritannien och USA, men känner aldrig att jag riktigt åker bort från Öland. Öland tar jag alltid på något vis med mig. Just nu arbetar jag mest på mitt tredje album som kommer att släppas 2021. Hälften av låtarna skrevs förra året, innan Covid19, andra hälften under denna vår och sommar. Lustig nog är känslan lättare och ljusare i det materialet som jag gjort nu.
Menar du att du blivit varse något bra under perioden då kultur-branschen mer eller mindre upphörde?
– Jag tror faktiskt det. Kanske hittade jag ytterligare en musikalisk dimension när jag landade på Öland igen och satte upp min portabla studio på övervåningen hos mamma.
Inspiration kommer ju inte av sig själv, det måste få näring och förutsättningar. Och kanske är det precis här, i lugnet, naturen, bland hästarna och i allt det vackra som saker blir uppenbara och kommer till en.
