Det finns ett fåtal nedteckningar med beskrivningar av hur julen firades på Öland under det sena 1800-talet och 1900-talets början. Här följer några intressanta uppgifter om jultraditioner från olika delar av ön, efter anteckningar som bearbetats från Folkminnesarkivet i Lund och Kalmar läns museum. Uppgifterna är i regel kortfattade, men slående är böndernas relativa välmåga som står i stark kontrast till fattigdomen hos innevånarna på malmen.
Löt
Jultraditioner i Löt finns några uppgifter som lämnades av smeden Sven Sjöstrand som var född i socknen. De nedtecknades redan 1917 och speglar julen som den firades under 1800-talets senare del. Bland annat berättar han om en gammal tradition att ställa två talgljus på vardera bordsändan av matbordet, ”di tjockaste di kunne få tag i”, och som endast fick tändas på julafton, nyårsafton och på trettondagsafton. Ibland kunde någon klä ut sig till julbock som kom in i stugan och stångade gästerna. Det hände att han hade julgåvor med sig, men julklappar i dagens mening förekom inte. Man satte ut mat till gårdstomtarna, kreaturen fick smaka på brödkakorna och fick extra med hö på julafton. Tre sorters brännvin skulle finnas på julbordet; sirapsbrännvin, glödgat och vanligt brännvin. Maten bestod av kroppkakor, kött och fisk. Bönderna gav också bort julmat till prästen, klockaren, hantverkarna i byn, byalagets fårvaktare och de fattiga på malmen.
Kalkstad
Från Kalkstad i Torslunda socken finns en redogörelse för julfirandet, där J.P. Svensson, som föddes i byn 1854, berättar om sin barndoms jular. Han säger bland annat att julgranen kom till byn på 1880-talet och att de första julgransprydnaderna bestod av äpplen och nötter som kunde plockas direkt från julgranen och därefter ätas. Julbordet dukades vid femtiden på julaftons eftermiddag och måltiden bestod av kroppkakor, julgröt med sirap, pannkakor och fisk. Till detta serverades öl och brännvin. Hos storbönderna förekom det att någon av drängarna kläddes ut till julbock, ibland iförd bagghorn och hela baggskinnet. Bocken hade julklappar med sig.
Kastlösa
Från Kastlösa berättas att bönderna efter ottan på juldagen tog en kanna julöl och slog en skvätt på varje åker, äng och betesmark som hörde till respektive gård. Det garanterade en god skörd det kommande året. Och om solen visade sig på juldagen lika länge som det tog att sadla en häst, betydde det ett gott skördeår. På julaftons förmiddag brukade man köra ut ett lass gödsel som fick stå på åkern tills vårbruket kom igång. Det var viktigt att man höll sig väl med gårdstomtarna, annars kunde det gå riktigt illa. För att få kontakt med, och förhoppningsvis blidka tomtarna om det behövdes, fick man hämta hjälp från någon med parapsykologiska gåvor. I regel en betrodd mansperson från en annan socken. Han fick bo i en sidokammare i mangårdsbyggnaden som utrustades med mat och annat som kontaktmannen önskade sig, inte minst rejält med brännvin. Efter några dagar kom han ut och förklarade att problemen med tomtarna var uppklarade!
Köpings prästgård
Om julfirandet i Köpings prästgård på 1880-talet finns en uppteckning som gjordes på 1930-talet. På gården slaktades till varje jul en stor oxe och två stora grisar, Dessutom får och gäss som hade slaktats tidigare under hösten. Det var bråda dagar före julen med tillverkning av sju, åtta sorters korv, julbrygd och rökning av skinkor och korvar. Det bakades också en stor mängd julbröd; rågbröd, vörtbröd, vetebröd och flera sorters småkakor. De fattiga inom pastoratet fick dagarna före julafton en tilldelning av julmat som bestod av kött, fläsk och bröd samt ett hemstöpt julljus. Prästgården hade två julgranar, den största i salongen och en mindre i köket. På julaftonens morgon serverades bröd och Ölands Prästost, ”så stark att det sved i munnen” och julöl i en stor silverkanna. Senare på eftermiddagen följde julklappsutdelning och på kvällen serverades risgrynsgröt och lutfisk. Klockan fyra på juldagsmorgonen var det julotta, följd av ett julfestande som pågick hela helgen, då bland andra kyrkvärdar med familjer och inte minst storbönderna i pastoratet var inbjudna.
Böda
Om julen i ett fattigt hem i Böda på 1860-talet berättas följande. Till julförberedelserna hörde hemtillverkning av kläder och redan i oktober togs vävstolen in. I hemmet fanns bara omålade möbler som skurades med vit sand och en granvispa inför julen. På golvet, som saknade mattor, låg vit sand och granris. Någon julgris hade man inte, maten bestod av fisk och soppa med sviskon, russin och risgryn, smaksatt med sirap och ättika. Julklappar förekom inte. Julottan i Böda kyrka började klockan fyra på morgonen. När slädar med bjällerklang och bloss tog sig fram genom den täta Bödaskogen, var det en stor upplevelse för alla som var med, inte minst för barnen förstås.
